Bokslut 2009

För ett år sedan satt jag på Barón de Les i Málaga med mina föräldrar och skålade i Cava. Det är alltid trevligt att fira jul och nyår i Spanien. Fick jag välja skulle jag nog alltid göra det. Snö och tjugo minusgrader är inget för mig. Det kan ju de så kallade vikingarna hålla på med.

Men idag skall jag snart kila iväg till Huskvarna för att fira in det nya året med Kryckan och några trevliga vänner. Det skall bli skoj. Våra nyårssupéer har nästan blivit lite av en tradition, även om jag bara kan vara med vartannat år.

Ikväll ansvarar jag för förrätterna. Det är jag ju bra på. Jag har bestämt mig för att satsa på några säkra kort, några redan beprövade recept, som jag vet att de flesta har uppskattat. Så mina bidrag till supén blir en klassisk Hummer Thermidor och en krämig grönärtssoppa med touch av tryffel och lite rostad bacon. Vad det blir till huvud- och efterrätt har jag ingen som helst aning om. Det känns lite konstigt att inte ha full kontroll på hela menyn. Men den kommer ändå med stor säkerhet att bli väldigt lyckad, då vännerna är riktigt duktiga i köket. Dessutom vet de ju vad jag skall servera, så kombinationen blir också säkert förträfflig.

Så här på årets sista dag skall man väl försöka att sammanfatta året som gått. Ett bokslut behövs. Alla händelser och upplevelser skall samlas ihop. Allt det positiva skall vägas mot det negativa. Det är svårt att göra en sådan utvärdering, men min första känsla är att jag faktiskt ligger på plus i år. Jag går med vinst. Det är tur att man inte behöver skatta för välbefinnande.

Det har varit ett ganska lugnt år med inga stora omvälvande händelser, vilket kanske är en fördel då sådana oftast för mig verka resultera i tråkigheter. 2009 är väl inte precis ett år som kommer att utmärka sig i mitt liv. Jag har fått lagom av både smärta och glädje. Det positiva blev det som tack och lov lite mer utav. Visserligen har jag inte glömt bort alla sjukhusbesök och den fruktansvärda smärtan som jag hade i både armbåge, fot och njure, men minnena har bleknat. Idag kan man rycka på axlarna och konstatera att det är över för den här gången. Man klarade det också.

Jag bedömer väldigt ofta mitt liv i hur ofta jag får resa och vad jag får uppleva på dessa intressanta turer. Det gångna året får därför också utvärderas utifrån en resmässig synvinkel. Det blev inga stordåd uträttade precis.

London som jag nästan besökt årligen den senaste tiden fick tyvärr bli utan mitt celebra besök. Det fanns tyvärr inga lockande konserter jag ville gå på, vilket ofta har varit orsaken till mina besök där. Vill man dessutom göra ekonomiska besparingar eller om man helt enkelt inte har så mycket pengar, som också var en bidragande faktor för mig i år, skall man försöka att undvika London. Man lockas och luras av de relativt billiga flygresorna som man kan köpa av till exempel Ryanair. Men man glömmer ofta bort hur otroligt kostsamt det är att bo, äta och transportera sig med taxi i London. Då väldigt få tunnelbanestationer är anpassade är taxi det bästa sättet att ta sig fram med om man sitter i rullstol, men just priset är den stora nackdelen.

En resa till Spanien och just Málaga är egentligen som vardagsmat för mig och inget utöver det vanliga. Man kan säga att det ungefär är som när Svensson åker till sommarstugan, alltså en lugn, känd och trygg tillvaro, men där action och nya upplevelser ofta saknas. Trots detta så trivs jag så väldigt bra i Málaga och försöker att åka dit minst en gång per år. Så för att piffa upp mitt trettiofemte besök kombinerade jag det med en liten rundtur i det soliga Spanien och en snabbvisit i Ungern. Jag måste säga att den resan tillhör en av de mest lyckade jag gjort och då har ja verkligen gjort jättemånga som jag kan jämföra med. Den var mycket bra planerad och organiserad. Hotellen och färdmedlen var anpassade. Fyra fantastiskt vackra och intressanta städer fick jag se. Om jag någon gång kommer att återse Sevilla, Toledo, Madrid och Budapest får framtiden utvisa. Det skulle i alla fall vara oerhört trevligt.

Politiken har varit mycket intressant och givande det gångna året. Då tänker jag först och främst på det kommunala, det som jag själv är engagerad i. Både kommunfullmäktige och Fritidsnämnden, där jag har förtroendeuppdrag, har nästan alltid bjudit på intressanta ämnen och stimulerande diskussioner. Det är tur att man mest är intresserad och involverad i kommunalpolitiken. Rikspolitiken har till stor del varit irriterande och gjort mig upprörd. Jag kan faktiskt känna en viss oro över framtiden. Hur blir det med min ekonomi? Vad blir det för en assistansproposition? Kommer Sverige att vara anpassat om tolv månader? Även om timmen är sen så hoppas jag verkligen att Jan Björklund och gänget vaknar upp och ställer allting till rätta. Det måste de göra om man vill vinna valet. Det rödgröna experimentet är absolut inget alternativ för mig. Men jag vill så oerhört gärna återfå mitt förtroende för Folkpartiet på riksnivå. Frågan är om jag skall behöva vänta tills Birgitta Ohlsson eller Erik Ullenhag tar över rodret. Jag hoppas inte det, för då blir det svårt att engagera sig i valrörelsen.

Matåret har varit fantastiskt. Folk på Facebook måste tro att jag inte gör mycket annat än äter. Jag pratar ofta om vad jag stoppar i mig. Välsmakande mat med god kvalitet är viktigt för mitt personliga välbefinnande. Utan de gastronomiska upplevelserna i år skulle jag säkert ligga på minus i bokslutet. Den fenomenalt goda anklevern, på restaurang Den småländska kolonin, som jag åt nu i december är bara en av många rätter jag nämner här. Mycket står ju i gamla blogginlägg. Naturligtvis har jag inte glömt all god mat jag själv tillagat. Det har varit mycket kalv- och oxfilé. Hummer har jag ätit en massa utav i år. Tyvärr blev den planerade resan till Stockholm och besöket på matmässan Det goda köket inställt. Ekonomin räckte inte.

De människor som jag har haft runtomkring mig har betytt mycket. Personliga assistenter, politikervänner, kompisar, Facebookvänner, föräldrar, systrar och syskonbarn har varit mig till en stor glädje många gånger. Det är viktigt att dessa tillsammans ger mig mer energi än det jag själv måste ge. Annars lär jag må riktigt dåligt. De personer i min omgivning som själva behövt ett tillskott av energi har jag försökt hjälpa så gott jag kunnat. Men de har inte varit många. Så det har gått bra.

För att inte bli långrandig och tråka ut er bloggläsare får jag försöka att avrunda här. Jag vill passa på att tacka er för det här året och för att ni faktiskt intresserar er av det jag skriver. Ett gott nytt år önskar jag er. Hoppas år 2010 blir ännu bättre!