Äntligen midsommar

Efter ett styrelsemöte i Kooperativet OLJA, ett gruppmöte i Folkpartiet, ett möte med referensgruppen för särskild kollektivtrafik, ett nämndegruppmöte hos Hallby, Kommunfullmäktige, JLTs bolagsstämma och till sist ett nämndemöte var jag helt utmattad i fredags. Att göra så mycket på bara fyra dagar är på gränsen till vad jag klarar av. Tidiga morgnar är inget för mig, speciellt inte om man inte kommer i säng förrän vid tvåtiden. Inte kan man hjälpa att man är en nattmänniska. Det går ju inte att ställa om sig bara för att man skall upp tidigt någon gång ibland. Vad som är konstigt är att alla möten nästan alltid verkar hopar sig i en och samma vecka. Ibland är det veckor då jag inte har något alls att göra. Det är positivt eftersom jag då har möjlighet att vila ut mig lite, men samtidigt kan det både bli ensamt och långtråkigt. Det är inte bra för själen.

På torsdagen kom den stora nyheten. Vi blev med minister, alltså Folkpartiet och Jönköping. Reinfeldt hade utsett en ny högskole- och forskningsminister. Det blev faktiskt Tobias Krantz och det var det bästa valet, tycker jag. Det var nog inte många som hade gissat på Tobbe, för tillsammans med Erik Ullenhag gav han fjorton gånger pengarna på spelsiterna. Dessutom fick vi en annan rolig nyhet. Emma Löfdahl övertar riksdagsplatsen efter Tobias. Att Emma äntligen får en plats i riksdagen är något jag väntat på länge. Skönt att drömmar blir sanning ibland. Ett stort grattis till båda vill jag tillönska.

Fredagen blev också tidig och då redan klockan sju hörde jag larmet från mobiltelefonen. Usch vad grymt livet kan vara ibland! Morgon stund har guld i mun. Den som kom på det uttrycket var nog inte riktigt frisk. Så det var bara att stiga upp. Gästerna kom klockan fjorton och före det hann jag med att snygga till mig, städa, handla det sista och förbereda förrätten. Vad som är bra med midsommarmaten är att den knappast behövs tillagas. Färskpotatisen måste i och för sig skrubbas och kokas, men sillen är ju bara att ställa fram, om man nu inte lagt in den själv. Jag hade en vecka tidigare lagt in en burk apelsinsill. Abba sålde för några år sedan en sådan sill, vilken jag älskade, och som de tyvärr slutade att tillverka på grund av dålig försäljning. Då kan jag väl göra en själv, tänkte jag och gjorde så. Resultatet blev dessutom mycket godare än originalet.

Inga små grodor och uppochnedvända, blomklädda fallossymboler hade vi, men mycket trevligt ändå. Det var riktigt länge sedan jag skrattade så mycket som jag gjorde på midsommarafton. Både Johan och Kryckan verkade trivas ordentligt. Att ha roligt och att skratta så nästan tårarna sprutar betyder en hel del för mig. Man borde roa sig lite oftare. Det är för mycket allvar i livet. Livet är ju trots allt bara ett stort skämt och kan man se det så blir det nog lättare att leva.

Lördagen var lugn. Jag vilade, åt som vanligt god mat och tittade på en bra film. Vädret i helgen var ju inte vad man hoppats på, men kanske just det som man förväntat sig. Regn, hagel och åska är ju inte så ovanligt för en svensk midsommar. Det har jag varit med om förut.

Även söndagen bjöd på rejäla skurar när Kryckan och jag besökte min moster ute på landet i Mullsjö. Där hade vi det också trevligt. Proppmätt blev jag efter all mat, efterrätt och tårta. Det är så skönt att komma till dukat bord ibland, även om ett av mina största intressen är just matlagning. Min moster, Maggi, bjöd också på ett väldigt gott tyskt mousserande vin. Det var så gott att det blev tre glas och jag tror att det var lite för gott, för ett glas hade nog räckt. Jag var tvungen att vila mig en stund på soffan och sedan var jag pigg igen.

Lasses avhopp, demonstration och låt Jesus vara!

Här blir det först lite politik. Jag trodde aldrig att det skulle bli så mycket av den varan i det här forumet, men jag förmodar att jag är för evigt fast i träsket. Det går inte att låta bli att iaktta och att tycka. Tur att man lever i en demokrati med en trots allt ganska stor frihet. Efter att kryssräkningen slutförts står det klart att prästen tyvärr kom in i europaparlamentet. Vad skall man säga? Grattis! Eller?

Min kandidat, Barbro Westerholm, får stanna i Sverige. Det är mindre bra, men hon får fortsätta sitt arbete i riksdagen. Det kanske är där hon ändå kan göra de största insatserna för pensionärerna. Att Marit är tillbaka kan jag glädja mig åt. Det är en trevlig ”kärring” och jag har faktiskt saknat henne de senaste åren då hon hållit sig borta. Marit är en väldigt jordnära person och en bra lyssnare. Hoppas hon kan röra om lite i toppen också. Kanske hon kan väcka liv i socialliberalismen igen. Den är ju nästan död.

En av mina idoler meddelade i veckan att han tänkte lämna regeringen. Det är verkligen tråkigt, då Lars Leijonborg är en mycket skarp, kunnig och bra politiker. När jag för några år sedan var distriktsordförande i liberala ungdomsförbundet hade jag ofta kontakt med Lars. De samtal vi hade visade mig en helt annan bild av honom än den man kunde få i massmedia. Jag förstod heller aldrig varför han var tvungen att bytas ut. En stor motståndare av det var jag i alla fall. Leijonborg hade kvalifikationer som andra inte tycktes se och ersättaren har ju inte gjort någon större succé precis, med tanke på opinionssiffrorna. Framgångarna för partiet i europaparlamentsvalet var ju en ren mariteffekt.

Enligt DN igår så är valet av ministerposten avgörande för åt vilket håll Björklund tänker rikta politiken. Jag har absolut inget emot Erik Ullenhag. Socialliberalismen behöver vi som sagt var mer utav och han kommer ju dessutom, med stor sannolikhet, att bli partiordförande. Hoppas bara att det blir snart. En annan lämplig kandidat för posten som högskole- och forskningsminister är Tobias Krantz. Den uppgiften skulle han klara superbt.

Igår åkte jag ut på landet igen, inte för att fylla på klorofyll, utan för att vara med på mina syskonbarns skolavlutningar. Det brukar jag göra om jag har möjlighet till. De uppskattar sin morbrors närvaro och det märks. De fick alla tre vars en ros att hänga runt halsen. Det är så man gör nu för tiden även på barn i skolåldern. Malin brukar göra en jordgubbstårta som är en riktig smakupplevelse. Den satt jag och tänkte på hela tiden i kyrkan, eftersom jag i vanlig ordning inte hade ätit någon frukost. Tur blev det tårta även i år som jag slängde i mig efter en mycket blöt promenad genom ösregnet. Usch vilket dåligt väder. Nu längtar jag verkligen ner till solen och värmen i Málaga. Skönt att det bara är fjorton dagar kvar.

Huruvida skolavslutningen skall hållas i kyrkan eller inte blev det ju lite debatt om häromdagen. En del tycker att det tillhör traditionen att kyrkan får ta hand om den och värnar om att det förblir så. Det är också högtidligt att ha avslutningen i en kyrka, menar förespråkarna.

Min ståndpunkt i den här frågan har ni säkert redan listat ut. Skolavslutningar skall, enligt min mening, hållas på neutral mark. Vad är det för fel på en skolas aula? Det kan bli minst lika högtidligt där. Saker och ting blir ju vad man gör det till och vad beträffar traditionen så betyder inte en mångårig vana att den är rätt. Att sätta griller i huvudet på små barn kan aldrig bli rätt.

Skolan tillsammans med kyrkan skall inte hålla på med sådant här. Man borde ta sitt ansvar. Politiker borde ta sitt ansvar, slå näven i bordet och sätta stopp för det här religiösa tramset nu och för alltid. Vi kommer att se en förändring av det här inom en snar framtid, tror jag. Det är oundvikligt i ett mer och mer sekulariserat samhälle, men även med en ökad invandring. Låt Jesus vara, åtminstone på skoltid!

Mycket snack om jämlikheten, men var är tillgängligheten? Handling, riksdag och regering, ingen mer diskriminering! Det skrek vi med höga röster när vi gick genom Jönköping idag för att demonstrera för tillgänglighet.

Vi var omkring hundra personer som hade samlats på Hovrättstorget för att tillsammans, med olika plakat och megafoner, marschera längst Östra och Västra Storgatan, Klostergatan och slutligen framföra våra protester vid Västra Torget.

Det är nu på tiden att det sker en drastisk förändring när det gäller tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar i Sverige. Det finns lagstiftning, och en ganska gammal sådan, som säger hur samhället skall vara anpassat på olika sätt för oss med funktionsnedsättningar, men det hjälper ju inte. Det händer ju inte ett skit på vissa områden och i vissa delar av landet. Utan viten, straff och ekonomiska incitament kommer vi ingen vart. Därför kräver vi att otillgänglighet klassas som diskriminering. Det har man gjort i andra länder. Men varför inte i Sverige? Vi som är så duktiga och världsbäst på allt borde gjort det för länge sedan.

Två politiker, en kådis och en sosse, höll tal på Västra Torget. Det var som vanligt fina ord, men troligtvis väldigt tomma också. En sak som vi lärt oss genom åren är att det kvittar vem som sitter vid makten. Det sker ingen förändring ändå. Så, Reinfeldt och company, passa på att fixa det här nu medans ni fortfarande har chansen. Inte vill ni att Mona Sahlin skall ta itu med det?

Oj, ursäkta, det blev visst bara politik. Jag måste nog gå och lägga mig nu. Imorgon väntar en ny spännande dag med förhoppningsvis också nya äventyr. Godnatt mina fans;-)

I valet och kvalet på examensfest

Idag är det 7 juni. Det är europaparlamentsval och jag bestämde mig, trots min stora besvikelse på politiken, att gå och rösta. I torsdags gjorde jag det och det blev faktiskt Folkpartiet den här gången också. Svårigheten var att hitta en lämplig kandidat att kryssa. Man måste ju inte kryssa om man inte vill, men jag har alltid utnyttjat den möjligheten så länge den funnits och om man absolut inte vill ha in kandidat nummer tre så är det extra viktigt att ge sin röst till någon längre ner på listan. Barbro Westerholm fick mitt kryss. Pensionärerna behöver en stark röst i parlamentet. Hoppas hon kommer in. Jag gjorde dessutom, precis nu, ett test på http://www.makthavare.se/ för att se vilken kandidat vars åsikter mest stämmer överens med mina egna. Christofer Fjellner (m) blev resultatet. Synd, Christofer, det är försent. Tänk att jag alltid blir moderat i dessa partitester på internet.

Det har varit en del debatter i TV den senaste tiden. Den mellan Reinfeldt (m) och Sahlin (s) tillförde inte mycket. Debatten, eller bättre sagt tjafset, mellan företrädarna för Feministiskt initiativ, Piratpartiet och Sverigedemokraterna gav inte heller så mycket, men var däremot mycket underhållande och rolig. När toppkandidaterna för varje parti blev utfrågade om införselbestämmelserna av alkohol från andra EU-länder var det endast Gunnar Hökmark (m) som inte ville ha någon förändring. Alla andra tyckte att man borde skärpa reglerna. Man börjar undra om något slags jönköpingssyndrom spridit sig. Hoppas inte det. Sverige och svenskarna behöver mer frihet, inte mer Halleluja! Detta är i och för sig inte den viktigaste frågan, men den visar tydligt vem som tror på individens frihet och ett samhälle där vi har färre förbud och pekpinnar.

Den här veckan var det jättelugnt med endast ett möte på förvaltningen, där vi arbetar med att ta fram ett sparförslag till nittiofemprocentsalternativet, och ett besök hos tandhygienisten. Att spara i kommunal verksamhet är aldrig lätt. Det ser ändå ut som vi kommer fram till en bra lösning. Vad beträffar tandhygienisten så är det alltid ett påfrestande besök då jag bara kan öppna munnen tolv millimeter. Att jag är stor i käften stämmer inte i detta sammanhang.

Igår, lördag, åkte jag till Habo för att fira min kära syster, Malin, som tagit examen. Hon har gått en ettårig kurs i Växjö för att bli barnundersköterska. Med fina betyg har hon lyckats bra och nu kommer hon äntligen att få jobba med barn, det som hon har önskat länge. Jag är säker på att hon blir en stor resurs för de olika avdelningarna på Ryhov. Festen var mycket trevlig och det är alltid så roligt att träffa mina syskonbarn. De betyder mycket för mig. Släkten blev positivt överraskad av mitt nya utseende. Jag har rakat huvudet. Så nu är man ett skinhead. God mat fick vi också. Malin är skicklig i köket. Hon kan nästan mäta sig med mig. Redan vid nittontiden åkte jag hem för att se ytterligare en katastrofmatch. Dessutom kan man ju inte stanna på landet för länge. Det är inte bra med för mycket klorofyll. Betong och avgaser skall det vara.

KF, KHR, HSO och Champions League med OLJA

Förra veckan måste ha varit den jobbigaste veckan hitintills i år. Jag var borta varenda kväll och även på dagarna hade jag fullt upp. På måndagen blev det sammanträde med referensgruppen för särskild kollektivtrafik där vi för tillfället arbetar med en översyn av regelverket. Det arbetet kommer att ta lång tid. Nästa år någon gång planeras det vara klart och då vill vi från brukarhåll att stora förändringar skall ske, med andra ord förbättringar. Hur det blir med den saken är svårt att säga nu, men utifrån mina erfarenheter blir det nog svårt att hävda sig gentemot politikerna. Vår grupp är ju inte någon prioriterad grupp precis. I detta sammanhang är jag inte politiker utan representerar HSO, Handikappföreningarnas Samarbetsorgan. Ett kort gruppmöte på Folkpartiet fyllde kvällen. Jag gick hem precis före månadsmötet för att undvika den så kallade prästen jag skrivit om tidigare och som kommit för att frälsa oss och pracka på oss sin politik. Men mig lurar ingen. Jag tog det lugnt hemma istället.

Tisdagen ägnade jag åt Kooperativet OLJAs årsmöte. Jag fick som vanligt sitta ordförande för årsmötet även om det egentligen inte är brukligt, då jag redan är ordförande. Uppslutningen till våra årsmöten brukar inte vara så stor. Det är tråkigt. De gånger då vi haft Jesper Odelberg på programmet har det sett helt annorlunda ut. Nu besökte teatergruppen Freja oss och det var intressant och bra, men det lockade tyvärr inte så många av våra medlemmar. Årsmötet valde om mig som ordförande för ytterligare ett år. Det blir mitt tolfte år. Jag börjar kunna det här nu.

Kanske årets största händelse hade vi på onsdagen. Efter ett möte på Räddningstjänsten med Kommunala Handikapprådet, där jag representerar Fritidsnämnde, åkte jag med stor spänning och förväntan till Sir Simon’s för att äta gott och se finalen i Champions League. Jag var mycket säker på att Manchester United skulle slå Barcelona ordentligt. Så blev det ju tyvärr inte och man blev något fattigare. Man kanske borde skicka en faktura till Ronaldo och Rooney. Det är ju bara växelpengar för dem. Barcelona spelade fantastiskt bra och förtjänade verkligen segern. Jag fick trösta mig med en plankstek. Den var ok, men jag hade gjort den bättre själv.

Kommunfullmäktige sammanträdde på torsdagen och jag fick hoppa in några timmar. Det var massor av ärenden på dagordningen. Därför började vi klockan sexton. Det slutade inte förrän vid midnatt. Då var jag redan hemma sedan flera timmar. Vissa debatter kan hålla på i det oändliga och ibland finns det risk att man nästan somnar. Det är ju inte så att man inte har hört argumenten förut. Debatten om Tråkköping var underhållande och jag tror att det är just så man måste se dessa sammanträden för att härda ut alla långa timmar. Om man går dit med förväntan att få skratta lite så går allt mycket lättare. Politik behöver inte vara tråkigt. Det finns ju en del komiker i fullmäktige. Kanske är ståuppkomiker ett bättre ord. Det måste också nämnas att vi har en förträffligt bra ordförande, Anna Mårtensson och även hon en folkpartist, som håller ordning på allt och som galant tacklar de påhopp som hon ibland råkar ut för. Ordförandeposten är aldrig ett lätt uppdrag att ta på sig. Det vet jag.

Helgen blev verkligen angenäm med vila och trevligt sällskap. På lördagskvällen hade jag en mycket trevlig och rolig facebookvän hemma på besök. Det var riktigt längesedan Micke och jag träffades, men det kändes faktiskt som igår, som man brukar säga. Ett trevligt möte var det och vi snackade bland annat en hel del om kommunal verksamhet och förvaltning, vilket var väldigt givande. Vi åt naturligtvis också. Maten är ju alltid viktig för mig. Det är ju halva nöjet. Våra gommar fylldes med en klassisk hummer Thermidor. Baconinlindad kycklingfilé fylld med Cambozola och soltorkade tomater, färsk pasta med citrussmak och en fyllig sås gjord på Cambozola, crème fraîche, tomatpuré, soltorkade tomater och basilika ackompanjerad av en grönsallad fick bli huvudrätten. Till efterrätt blev det päronhalvor med Toscaglasyr och vaniljglass. Lite snurrig blev jag allt av det spanska vinet, Conde di Luna, som var smakrikt och lättdrucket. Ett glas räckte för min del.

Bingolotto blev det igen på söndagen. Har jag blivit pensionär, eller? Svaret är ja, men det var ju ett par år sedan man blev det. Därför bryr jag mig inte. Jag spelar utan att skämmas. Man bidrar faktiskt lite till föreningslivet och det är ju bra. Mina spelarkompisar, Angel och Birgitta, hade även med sig en jättefin tomatplanta till mig som Angel planterade i en stor kruka. Jag får ha den inomhus ett par veckor tills den vuxit sig stor nog att placeras ut på min balkong. Hoppas nu verkligen att det blir en solig sommar så jag får stora, röda bifftomater. De är ju så goda, speciellt när man odlat dem själv.