Magnus Poyato Domínguez

Efter nio månaders fångenskap i Sverige och kanske den värsta vintern som jag kan minnas behövde jag verkligen en ny utomlandsvistelse. Jag hade egentligen stora planer för den här sommaren med besök på andra sidan Atlanten. Tyvärr blev det inte så. Ekonomin satte käppar i hjulen, som det numera alltid gör. Men nu våras det ju goda tider för oss pensionärer. Nu är det vår tur. Kanske blir det en tjuga mer i månaden. Jag hoppas verkligen att det blir det. Tänk vad mycket jag kunde göra då. Tack Reinfeldt!

En liten resa i Europa är inte fy skam det heller. Årets nya land för mig fick bli Tjeckien. Den 16 maj satte jag mig därför på ett ryanairflyg till Prag. Den här gången var jag ute i god tid när det gäller alla förberedelse inför resan. Vanligtvis brukar jag packa natten före, men så blev det inte nu. Det är alltid många saker att tänka på och som man absolut inte får glömma innan avfärd. En del saker är ju sådant som alla måste göra, som till exempel köpa flygbiljetter, boka hotell, hyra bil, växla valuta, packa, fixa patientbricka för EU, skriva ut boardingkort med mera. Till detta kommer allt man måste ordna på grund av ens funktionsnedsättning och att man har personliga assistenter. Rullstolen skall kontrolleras, verktyg och lagningskit ifall olyckan är framme måste med, kontakta alla flygbolag och be om assistans, se till så att man få ta med sig hjälpmedlen, ansöka om riksfärdtjänst, skriva reseavtal med de anställda, göra arbetsscheman och ordna traktamenten.

Det här var första gången jag reste utan pass. Med min nya legitimation gick det smidigt. Friheterna inom EU är något vi numera tar för givet, vilket är jättebra. Att kunna plugga och jobba var man vill är en självklarhet. Danmark, Storbritannien och Sverige borde gå med i EMU. Det skulle också vara bra om schengenavtalet omfattades av fler medlemsländer.

Flyget till Prag tog bara två timmar. Det är ju knappt ingenting jämfört med mina mexicoflighter. Att flyga i sig har aldrig varit speciellt anpassat för oss funkisar, även om flyget alltid är mer serviceinriktat än vad SJ någonsin kommer att bli. Billighetsbolagen avgår ofta från mindre flygplatser där man alltid måste upp för en trappa för att komma ombord. Det är varken enkelt eller roligt då till exempel vädret är uselt. Var man som funktionshindrad får sitta och inte får sitta i ett flygplan vållar nästan alltid problem och stora diskussioner både vid incheckningen och inne i planet. Då gäller det att stå på sig och veta vad man vill. Ibland lyckas man att få sin vilja igenom och ibland inte. De platser som speciellt är ämnade för oss är inte det minsta bra. Ett par rader bak och längst intill fönstret skall man sitta och det är riktigt svårt att placera sig där. Det är trångt som bara den och risken att skada sig ordentligt är stor. Personer med funktionsnedsättningar får inte sitta vid nödutgångarna. Vid eventuella olyckor och utrymningar är vissa liv värt mer än andra, precis som det är i den svenska sjukvården. Längst fram, där det finns mest utrymme, får man absolut inte sitta. Möjligtvis kan man få sitta på höger sida. Men bara om man har tur. Ett annat stort kapitel när det handlar om funktionshinder och flygresor är toalettbesök. Vanligtvis tror icke funktionshindrade personer att vi funkisar i rullstol har en halvmeter hals. Ni vet ju hur man placera speglarna på handikapptoaletterna.