Möten och möten

Jaha, då skickade man inte in någon ansökan till högskolan igår. Det var så mycket att göra. Förresten vet jag inte om jag skulle kunna plugga i höst. Tiden räcker inte till.

Jag började gårdagen med att ytterligare en gång läsa igenom alla handlingar till kvällens möte för att sedan efter en jättesnabb lunch, en toast med gravlax, slänga mig in i ett telefonmöte exakt klockan ett.

Jag brukar vara ett par minuter tidig, men den här gången var både Anna och ordförande Vilhelm före mig. Vi brukar ha våra styrelsemöten på telefon. Det blir enklast så eftersom vi är utspridda i hela Sverige. För de som undrar så är ”vi” i detta sammanhang lika med IfA, som står för Intressegruppen för Assistansberättigade. IfA är en intresseorganisation för människor som behöver personlig assistans. Vi arbetar både intressepolitiskt och med att stödja och hjälpa våra medlemmar.

Det intressepolitiska arbetet är oerhört viktigt, speciellt när man har att göra med inte så kompetenta rikstagspolitiker, som tror sig veta det mesta. Dessa personer fattade beslut förra året om förändringar i assistansen som både försämrat och komplicerat livssituationen för tusentals människor. Efter ett mycket kort anförande i plenisalen klubbade man igenom ändringarna. Man blev nästan chockad över hur himla fort det gick. Allt var över på några minuter. Inte en enda politiker var uppe i talarstolen för att ge några synpunkter eller för att debattera. Jag undrar ju varför. Kan det vara så att de inte alls är insatta i frågan? Kan det vara så att de fattar beslut om assistansen även om de inte förstår ett dyft om den? I så fall måste jag säga att det är förskräckligt oroväckande och olyckligt. Kanske måste de bytas ut. Vad tycker du?

En sak är i alla fall säker och det är att utan IfA och utan Vilhem Ekensteens insats i LSS-kommitén hade situationen sett mycket värre ut.

Det är nästan med skam som jag måste erkänna att jag själv är politiker, fritidspolitiker på kommunal nivå, men jag kan försäkra er om att jag är annorlunda.

Efter telefonmötet skyndade jag iväg till Huskvarna för månadens möte i Fritidsnämnden. Det var trevligt och det hela gick ganska fort. Annars brukar vi hålla på i många timmar med en hel del debatterande, nästan som i fullmäktige, men bara nästan för vissa personer finns ju inte med i nämnden.

Kvällen avrundade jag med lite mat och dryck på O’Learys. Naturligtvis var jag också där för att se Champions leaguematchen mellan Manchester United och FC Porto. Den var spännande, men ganska målfattig. I Arsenal och Villarealmatchen hände lite mer. Man skrek friskt vid grannborden. Synd att Arsenal vann. Som spanjor hade det varit roligt om Villareal gått vidare. Nu får man nöja sig med Barcelona. Hur spanskt kan det bli? Dagens hjälte blev utan tvivel den världsbäste och otrolige Cristiano Ronaldo som gjorde mål. Både Vidić och Rooney gjorde några tappra försök, men lyckades inte. Stackars dem.