Middag, Bingolotto och hjälpmedelscentralen

Idag hade jag två vänner på besök, Angel och Birgitta. Det var trevligt. Vi började med en middag. Jag var jättehungrig eftersom jag inte ätit på hela dagen. Det fanns ingen tid till det. Sen natt, lång sovmorgon och en uppstigning med dusch och påklädning gjorde att jag inte var klar förrän klockan var halv fyra. Då hade jag bara en och en halv timma kvar tills gästerna skulle komma.

Det var bara att sätta igång i köket. Som den organiserande och förberedande person man är gick det hela mycket bra. Kycklingfiléerna låg redan i marinad och alla ingredienser fanns hemma. Menyn idag blev något simplare än vanligt. Gratinerade jättechampinjoner fyllda med olivkräm och parmesanost blev det till förrätt. Till varmrätt bjöd jag på ört- och cherrymarinerad kycklingfilé med klyftpotatis och en mustig dragonörtssås. Avrundningen på det hela blev en mycket smakrik jordgubbssallad med vaniljglass. Jag måste erkänna att glassen var köpt. Även solen har ju sina fläckar. Varken tid eller ork hade jag för att ta fram glassmaskinen. Salladen gör man smidigt. En marinad på passionsfrukt, juice av apelsin, råsocker och vaniljstång få sjuda en stund. Sedan hälls den över jordgubbsklyftor. Jättegott, som Tina säger.

Angel och Birgitta brukar spela Bingolotto på söndagar. De hade köpt en till mig och vi spelade alla tre. Jag hade inte spelat sedan nittiotalet. Vi vann tyvärr inget. En del har tur i spel och en del har tur i kärlek, sägs det. Jasså, säger jag? Undrar vad jag har tur i?

Jag har en tendens att bli något negativ i mitt skrivande här i min blogg. Om man vill förändra saker i samhället tvingas man ju belysa det negativa. Det är klart att detta är oundvikligt. Men för omväxlingsskull tänkte jag därför berätta om mitt besök på hjälpmedelscentralen i tisdags, som var mycket positivt. Det gick bra och över mina förväntningar. Man lyssnar verkligen på vad jag har att säga. Mina idéer, förslag och förklaringar tar man till sig. Detta kan tyckas ovanligt då myndighetspersoner ofta slår dövörat till och sätter sig på tvären.

En del av mina vänner, också med funktionsnedsättningar, har vid flera tillfällen kontaktat mig, förtvivlade över att ingen lyssnat på dem och rådfrågat om vad de skulle göra. Jag har hjälpt dem så gott jag kunnat. Ibland har jag varit med som medlare och språkrör. Det är ingen lätt uppgift. Personer med talhandikapp blir ofta sämre bemötta, tycker jag. Det gör mig så arg. Jag för gärna deras talan. Det är ju inte det som det handlar om, utan att alla människor skall kunna känna sig respekterade och bli tagna på allvar. Alla gör inte det och de körs över. Varför man lyssnar på mig, vet jag inte. Kan min verbala förmåga vara orsaken till det? I så fall får jag väl tacka gudarna för den.

Saken är den att jag sitter och använder en rullstol som i år är tjugonio år gammal och det är verkligen gammalt för ett hjälpmedel. Så därför var jag uppe på hjälpmedelscentralen. Man tycker att den är för gammal och vill att jag skall ha en ny rullstol. Det är inget fel på den jag har. Den är stabil och pålitlig. Runt halva jorden har den varit, men den är också lite sliten och det är svårt att fixa reservdelar. För de flesta är det ingen komplicerad sak att byta rullstol. Man gör en utprovning, provsitter, lägger eventuellt till några dynor och väljer sedan den mest komfortabla. För mig ser det lite annorlunda ut. Att hitta rätt sittställning är riktigt svårt. Vi har tidigare gjort flera försök, men inte lyckats. Därför har det aldrig blivit någon ny rullstol.

Men nu hade jag en idé som jag lurat på länge och den gick ut på att göra en avgjutning av min befintliga rullstol, där jag sitter bekvämt, och sedan skapa ett skal av hårdplast i vilken jag kan placera mina dynor. Sitsen kan jag också använda i en ny elrulle och i flygplan. Med massor av gips gjorde man en fin avgjutning. Hoppas att kopian blir lika bra som min kära gamla rullstol. Det får vi se i höst. Jag längtar redan dit. Då skall jag göra min första provsittning, hitta lämplig ny rullstol att placera skalet i och börja titta på en bra elektrisk variant. Det kommer att bli så himla skönt att åter kunna förflytta sig själv. Jag kan knappt bärga mig.

Kvällen slutade med två intressanta möten. Det första var på Fritidsförvaltningen, där vi samlats i liten skara för att diskutera besparingsförslag, och det andra var på Kooperativet OLJA, ett helt vanligt styrelsemöte. Klockan tjugotvå var jag hemma igen, helt utmattad.