KF, KHR, HSO och Champions League med OLJA

Förra veckan måste ha varit den jobbigaste veckan hitintills i år. Jag var borta varenda kväll och även på dagarna hade jag fullt upp. På måndagen blev det sammanträde med referensgruppen för särskild kollektivtrafik där vi för tillfället arbetar med en översyn av regelverket. Det arbetet kommer att ta lång tid. Nästa år någon gång planeras det vara klart och då vill vi från brukarhåll att stora förändringar skall ske, med andra ord förbättringar. Hur det blir med den saken är svårt att säga nu, men utifrån mina erfarenheter blir det nog svårt att hävda sig gentemot politikerna. Vår grupp är ju inte någon prioriterad grupp precis. I detta sammanhang är jag inte politiker utan representerar HSO, Handikappföreningarnas Samarbetsorgan. Ett kort gruppmöte på Folkpartiet fyllde kvällen. Jag gick hem precis före månadsmötet för att undvika den så kallade prästen jag skrivit om tidigare och som kommit för att frälsa oss och pracka på oss sin politik. Men mig lurar ingen. Jag tog det lugnt hemma istället.

Tisdagen ägnade jag åt Kooperativet OLJAs årsmöte. Jag fick som vanligt sitta ordförande för årsmötet även om det egentligen inte är brukligt, då jag redan är ordförande. Uppslutningen till våra årsmöten brukar inte vara så stor. Det är tråkigt. De gånger då vi haft Jesper Odelberg på programmet har det sett helt annorlunda ut. Nu besökte teatergruppen Freja oss och det var intressant och bra, men det lockade tyvärr inte så många av våra medlemmar. Årsmötet valde om mig som ordförande för ytterligare ett år. Det blir mitt tolfte år. Jag börjar kunna det här nu.

Kanske årets största händelse hade vi på onsdagen. Efter ett möte på Räddningstjänsten med Kommunala Handikapprådet, där jag representerar Fritidsnämnde, åkte jag med stor spänning och förväntan till Sir Simon’s för att äta gott och se finalen i Champions League. Jag var mycket säker på att Manchester United skulle slå Barcelona ordentligt. Så blev det ju tyvärr inte och man blev något fattigare. Man kanske borde skicka en faktura till Ronaldo och Rooney. Det är ju bara växelpengar för dem. Barcelona spelade fantastiskt bra och förtjänade verkligen segern. Jag fick trösta mig med en plankstek. Den var ok, men jag hade gjort den bättre själv.

Kommunfullmäktige sammanträdde på torsdagen och jag fick hoppa in några timmar. Det var massor av ärenden på dagordningen. Därför började vi klockan sexton. Det slutade inte förrän vid midnatt. Då var jag redan hemma sedan flera timmar. Vissa debatter kan hålla på i det oändliga och ibland finns det risk att man nästan somnar. Det är ju inte så att man inte har hört argumenten förut. Debatten om Tråkköping var underhållande och jag tror att det är just så man måste se dessa sammanträden för att härda ut alla långa timmar. Om man går dit med förväntan att få skratta lite så går allt mycket lättare. Politik behöver inte vara tråkigt. Det finns ju en del komiker i fullmäktige. Kanske är ståuppkomiker ett bättre ord. Det måste också nämnas att vi har en förträffligt bra ordförande, Anna Mårtensson och även hon en folkpartist, som håller ordning på allt och som galant tacklar de påhopp som hon ibland råkar ut för. Ordförandeposten är aldrig ett lätt uppdrag att ta på sig. Det vet jag.

Helgen blev verkligen angenäm med vila och trevligt sällskap. På lördagskvällen hade jag en mycket trevlig och rolig facebookvän hemma på besök. Det var riktigt längesedan Micke och jag träffades, men det kändes faktiskt som igår, som man brukar säga. Ett trevligt möte var det och vi snackade bland annat en hel del om kommunal verksamhet och förvaltning, vilket var väldigt givande. Vi åt naturligtvis också. Maten är ju alltid viktig för mig. Det är ju halva nöjet. Våra gommar fylldes med en klassisk hummer Thermidor. Baconinlindad kycklingfilé fylld med Cambozola och soltorkade tomater, färsk pasta med citrussmak och en fyllig sås gjord på Cambozola, crème fraîche, tomatpuré, soltorkade tomater och basilika ackompanjerad av en grönsallad fick bli huvudrätten. Till efterrätt blev det päronhalvor med Toscaglasyr och vaniljglass. Lite snurrig blev jag allt av det spanska vinet, Conde di Luna, som var smakrikt och lättdrucket. Ett glas räckte för min del.

Bingolotto blev det igen på söndagen. Har jag blivit pensionär, eller? Svaret är ja, men det var ju ett par år sedan man blev det. Därför bryr jag mig inte. Jag spelar utan att skämmas. Man bidrar faktiskt lite till föreningslivet och det är ju bra. Mina spelarkompisar, Angel och Birgitta, hade även med sig en jättefin tomatplanta till mig som Angel planterade i en stor kruka. Jag får ha den inomhus ett par veckor tills den vuxit sig stor nog att placeras ut på min balkong. Hoppas nu verkligen att det blir en solig sommar så jag får stora, röda bifftomater. De är ju så goda, speciellt när man odlat dem själv.