Lasses avhopp, demonstration och låt Jesus vara!

Här blir det först lite politik. Jag trodde aldrig att det skulle bli så mycket av den varan i det här forumet, men jag förmodar att jag är för evigt fast i träsket. Det går inte att låta bli att iaktta och att tycka. Tur att man lever i en demokrati med en trots allt ganska stor frihet. Efter att kryssräkningen slutförts står det klart att prästen tyvärr kom in i europaparlamentet. Vad skall man säga? Grattis! Eller?

Min kandidat, Barbro Westerholm, får stanna i Sverige. Det är mindre bra, men hon får fortsätta sitt arbete i riksdagen. Det kanske är där hon ändå kan göra de största insatserna för pensionärerna. Att Marit är tillbaka kan jag glädja mig åt. Det är en trevlig ”kärring” och jag har faktiskt saknat henne de senaste åren då hon hållit sig borta. Marit är en väldigt jordnära person och en bra lyssnare. Hoppas hon kan röra om lite i toppen också. Kanske hon kan väcka liv i socialliberalismen igen. Den är ju nästan död.

En av mina idoler meddelade i veckan att han tänkte lämna regeringen. Det är verkligen tråkigt, då Lars Leijonborg är en mycket skarp, kunnig och bra politiker. När jag för några år sedan var distriktsordförande i liberala ungdomsförbundet hade jag ofta kontakt med Lars. De samtal vi hade visade mig en helt annan bild av honom än den man kunde få i massmedia. Jag förstod heller aldrig varför han var tvungen att bytas ut. En stor motståndare av det var jag i alla fall. Leijonborg hade kvalifikationer som andra inte tycktes se och ersättaren har ju inte gjort någon större succé precis, med tanke på opinionssiffrorna. Framgångarna för partiet i europaparlamentsvalet var ju en ren mariteffekt.

Enligt DN igår så är valet av ministerposten avgörande för åt vilket håll Björklund tänker rikta politiken. Jag har absolut inget emot Erik Ullenhag. Socialliberalismen behöver vi som sagt var mer utav och han kommer ju dessutom, med stor sannolikhet, att bli partiordförande. Hoppas bara att det blir snart. En annan lämplig kandidat för posten som högskole- och forskningsminister är Tobias Krantz. Den uppgiften skulle han klara superbt.

Igår åkte jag ut på landet igen, inte för att fylla på klorofyll, utan för att vara med på mina syskonbarns skolavlutningar. Det brukar jag göra om jag har möjlighet till. De uppskattar sin morbrors närvaro och det märks. De fick alla tre vars en ros att hänga runt halsen. Det är så man gör nu för tiden även på barn i skolåldern. Malin brukar göra en jordgubbstårta som är en riktig smakupplevelse. Den satt jag och tänkte på hela tiden i kyrkan, eftersom jag i vanlig ordning inte hade ätit någon frukost. Tur blev det tårta även i år som jag slängde i mig efter en mycket blöt promenad genom ösregnet. Usch vilket dåligt väder. Nu längtar jag verkligen ner till solen och värmen i Málaga. Skönt att det bara är fjorton dagar kvar.

Huruvida skolavslutningen skall hållas i kyrkan eller inte blev det ju lite debatt om häromdagen. En del tycker att det tillhör traditionen att kyrkan får ta hand om den och värnar om att det förblir så. Det är också högtidligt att ha avslutningen i en kyrka, menar förespråkarna.

Min ståndpunkt i den här frågan har ni säkert redan listat ut. Skolavslutningar skall, enligt min mening, hållas på neutral mark. Vad är det för fel på en skolas aula? Det kan bli minst lika högtidligt där. Saker och ting blir ju vad man gör det till och vad beträffar traditionen så betyder inte en mångårig vana att den är rätt. Att sätta griller i huvudet på små barn kan aldrig bli rätt.

Skolan tillsammans med kyrkan skall inte hålla på med sådant här. Man borde ta sitt ansvar. Politiker borde ta sitt ansvar, slå näven i bordet och sätta stopp för det här religiösa tramset nu och för alltid. Vi kommer att se en förändring av det här inom en snar framtid, tror jag. Det är oundvikligt i ett mer och mer sekulariserat samhälle, men även med en ökad invandring. Låt Jesus vara, åtminstone på skoltid!

Mycket snack om jämlikheten, men var är tillgängligheten? Handling, riksdag och regering, ingen mer diskriminering! Det skrek vi med höga röster när vi gick genom Jönköping idag för att demonstrera för tillgänglighet.

Vi var omkring hundra personer som hade samlats på Hovrättstorget för att tillsammans, med olika plakat och megafoner, marschera längst Östra och Västra Storgatan, Klostergatan och slutligen framföra våra protester vid Västra Torget.

Det är nu på tiden att det sker en drastisk förändring när det gäller tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar i Sverige. Det finns lagstiftning, och en ganska gammal sådan, som säger hur samhället skall vara anpassat på olika sätt för oss med funktionsnedsättningar, men det hjälper ju inte. Det händer ju inte ett skit på vissa områden och i vissa delar av landet. Utan viten, straff och ekonomiska incitament kommer vi ingen vart. Därför kräver vi att otillgänglighet klassas som diskriminering. Det har man gjort i andra länder. Men varför inte i Sverige? Vi som är så duktiga och världsbäst på allt borde gjort det för länge sedan.

Två politiker, en kådis och en sosse, höll tal på Västra Torget. Det var som vanligt fina ord, men troligtvis väldigt tomma också. En sak som vi lärt oss genom åren är att det kvittar vem som sitter vid makten. Det sker ingen förändring ändå. Så, Reinfeldt och company, passa på att fixa det här nu medans ni fortfarande har chansen. Inte vill ni att Mona Sahlin skall ta itu med det?

Oj, ursäkta, det blev visst bara politik. Jag måste nog gå och lägga mig nu. Imorgon väntar en ny spännande dag med förhoppningsvis också nya äventyr. Godnatt mina fans;-)