Från sol och värme till sol och värme, från Jönköping till Málaga, har jag nu tagit mig med en fyra timmars lång flygresa. Mitt allra största intresse är ju att resa och det är just nu som jag verkligen känner att jag lever. Att det är mina resor jag lever för är ingen hemlighet. De är det bästa jag vet och på dem får jag möjlighet att vila upp mig lite grand. Då menar jag också bara lite grand, eftersom mina resor ofta inte innebär ett stort slappande på stranden. Det kan vara skönt att få lite D-vitamin på playan någon dag, men sedan blir jag rastlös och måste höja tempot för att försöka uppleva så mycket som möjligt. Man vill ju se, känna, smaka, lyssna och lukta på så mycket som möjligt. Alla sinnen måste tillfredsställas. En resa är ett ypperligt tillfälle för detta och ofta då med nya positiva erfarenheter.Det är trettiofemte gången jag besöker den här underbara andalusiska staden, där jag som halvspanjor känner mig riktigt hemma. Hade jag haft möjlighet hade jag mycket gärna bott här istället för i det kalla Jönköping. Tyvärr ser livets förutsättningar lite begränsade ut just nu och jag får nöja mig med det som för tillfället erbjuds. Men vem vet vad framtiden har för något att överaska med?
Man har sina favoritställen, barer, affärer, restauranger, biografer, stadsdelar, museer, stränder, maträtter och drycker som man försöker att återuppleva varje gång man besöker Málaga. Det finns en lite trevlig restaurang i de gamla stadsdelarna, mitt i centrum vid Plaza de la Merced, som jag uppskattar. Där kan man äta utsökta, mycket smakrika tapas som inte är traditionellt spanskt gjorda, utan mer på ett modernt sätt med influenser från lite olika ställen i världen.
I onsdags besökte jag Lechuga, som restaurangen heter, och passade på att sätta tänderna i två riktigt goda tapas. Den första var en liten krämig kycklingröra med curry och lök, på en knaprig toast. Lite kokosflingor och lingonsås passade jättebra till. Smakupplevelsen blev stor och den är svår att beskriva i ord. Man ville bara äta mer och mer utav den. Bali heter den här tapan. Den andra heter Roll och var en rulle av tjockt, skivad, rökt lax, också den på toast, som fyllts med en krämig ostblandning med småbitar av päron och en liten lätt smak av kanel. Över detta hade det ringlats en god och söt apelsinsås. Blandningen av söttman, sältan och den lite sträva rökiga smaken var fantastisk. Jag har faktiskt prövat på att tillaga den själv hemma i Sverige och det har gått bra. Tänk vad mycket god mat det finns. Det är tur att man inte har några anlag för fetma. Man vill ju inte bli något arbetsmiljömässigt problem.
Efter en shoppingrunda på El Corte Inglés och restaurangbesöket på Lechuga gick jag, med två av mina assistenter, ner för Calle Granada och upp på en liten knagglig gata vid namn Calle San Agustín, förbi Picassomuseet, för att förtära te på ett ställe som heter La Tetería. Ett iste med smak av citron och kanel fick svalka mig i den ljumma, spanska sommarkvällen. Utöver det rika tesortimentet erbjuder stället också goda pannkakor med fyllningar av stor variation.
På La Tetería kan man sitta i timmar, vid de låga borden och de små pallarna, och titta på förbipasserande malagabor och turister. Det är mycket underhållande. Gatumusikanter finns det också gott om här. En del är bra, men de flesta är faktiskt inte alls så duktiga. De får inte en cent av mig och inte heller alla tiggare som stryker omkring. Personer utan fysiska men skall ju inte behöva tigga sig till ett uppehälle. Man kan ju arbeta, vilket verkar vara totalt främmande för en del. Personer med funktionsnedsättningar kan jag däremot känna en större empati med.
Förra veckan bjöds det på gassande sol och härlig sommarvärme i Jönköping och resten av Sverige. Då passade min syster, barnen och jag på att grilla på vätterstranden en dag. Efter ett snabbt inköp på ICA vid Juneporten möttes vi alla upp för att ta oss över järnvägen vid tågstationen.
Den här gången fungerade hissarna och jag slapp att gå hela vägen till hamnen. Hissarna är katastrofalt äckliga. De stinker något oerhört. Vissa människor anser sig tydligen ha rättigheten att använda dem som toaletter. De borde skämmas. Kommunen bara tittar på och löser inte problemet, medans vi hjulbenta tvingas köra in och sitta i de mest avskyvärda kroppsvätskor. Det är bra om man har stora lungor så man åtminstone kan hålla andan en stund.
För de flesta är ju vätterstranden synonymt med stället nedanför Rosenlund, men det finns också andra trevliga platser längs gå- och cykelbanan. Om man kommer ut ur hissen, tar till vänster, passerar A-lagets högkvarter och gå väster ut, nästan hela vägen till Talavid så hittar man många små mysiga ställen att placera sin engångsgrill på. Vad en simpel korv med bröd smakade gott. Barnen tyckte det var skoj att leka med fötterna i det kalla vattnet. Malin och jag satt och snackade i solskenet. Sedan bar det iväg in till centrum för lite shopping och glass på Mc Donald’s.
När det är fint väder i Sverige, då menar jag sol och värme, så vill jag nästan alltid ut. Att sitta inomhus vid dessa få tillfällen känns så fel. Två härliga promenader blev det också, en runt Munksjön och en längs vätterstranden. När jag rundar Munksjön brukar jag gå medurs för att få solen i ansiktet. Promenaden runt sjön är rogivande. Mycket natur och få människor möter man här. Det ger en också bra tillfällen för tankeverksamhet. Längs vätterstranden däremot kryllar det av folk, så man får verkligen se upp med förbipasserande cyklister och gångtrafikanter. Man vill ju undvika alla eventuella olyckor. Det är bekvämt att köra på asfalten där och jag önskar att man kunde inse att hela centrum kunde bli mycket bättre om man använde asfalt istället för olika sorters stenar och plattor. Stadsbyggnadsvisionen poängterar tillgängligheten till vattnet. Tydligen gäller det inte oss hjulbenta, eftersom man mycket fint har lagt upp gigantiska stenar mellan asfalten och sanden som gör det helt omöjligt att ta sig fram. Jag undrar vad kommunen har emot oss.
Denna veckans stora politiska händelse i Sverige är att monopolet av läkemedelsförsäljningen äntligen är avskaffat. En sådan enkel sak som att hitta Alvedon i matvarubutiker är ju helt omöjligt idag, men kommer förhoppningsvis nu att ändras. Jag hoppas också både på lägre priser och bättre service.
Hur många gånger har man inte hämtat ut medicin på Apoteket och blivit expedierad av sura och otrevliga farmaceuter? Ibland upplever jag att man nästan måste be om ursäkt för att man ber om vissa tjänster som staten, landstinget eller kommunen erbjuder. Om man är ensam på marknaden så kan man ju i stort sätt uppträda hur som helst eftersom kunden eller patienten inte har några alternativ att välja bland. Finns det många utförare så medför de ekonomiska incitamenten, som en naturlig följd, ett trevligare bemötande. Ingen affärsverksamhet vill ju förlora sina kunder.
Men det kvarstår en mängd monopol att avskaffa. Systembolagets är ett av dem. Tänk att kunna gå ned till ICA och köpa en flaska rödvin en lördagseftermiddag, då man glömt bort att göra inköpet tidigare i veckan. Dessutom skulle ju tillgängligheten av alkoholhaltiga drycker bli större och det tycker jag är bra och viktigt. Till skillnad från många andra politiker så tror jag ju verkligen på individens frihet och ett samhälle där alla tar ett eget ansvar för sina handlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar